HAGSTRÖMSTIPENDIET

Bakgrund

Dragspels- och elgitarrstipendium är nog det man minst av allt förväntar sig att hitta bland kristallkronorna i den ärevördiga Kungliga Musikaliska Akademien vid Blasieholmstorg i Stockholm.

Det skulle också dröja innan Albin Hagströms minnesfond accepterades av Akademien. ”De var inte så förtjusta först, så vi tjatade i flera år och till slut gick det, det var ju en ganska stor summa pengar”, berättar Kärstin Hagström-Heikkinen. ”Jag och min syster Anna-Lenah pratade i många år om att göra det till minne efter vår far, ett dragspels- och elgitarrstipendium”. 1997 delades de första stipendierna ut om vardera 25.000 kronor ut till två gitarrister och två dragspelare samt ett stort pris på 75.000 kronor till gitarristen Rune Gustavsson. Efter tio år upphörde utdelningen av minnespriset men stipendierna delas fortfarande ut årligen, något som gett utvecklingsmöjligheter för många begåvade musiker som bl.a. dragspelarna Bengan Janson och Niklas Sundén för att nämna några.

Dragspelsskolorna

Att instifta ett stipendium som uppmuntrar unga musiker ligger också helt i linje med den folkbildande musikutbildning som blev resultatet av Hagströms landsomfattande dragspelsskolor. Långt innan det fanns någon kommunal musikundervisning att tillgå öppnades kurser enligt den enkla principen att om man ska sälja dragspel, måste folk kunna spela också. Och det spelades, från norr till söder. Trots att instrumentet idag inte hörs ofta i radio så har dragspelsmusiken kommit att bli Sveriges starkaste musikaliska subkultur-fenomen.
I varje by, bakom varje sten verkar det som, finns en ung dragspelsvirtuos som trots all ny populärmusik drömmande står och lyssnar till klangen från bälg och pipa. Det kan vi tacka Hagström och de legendariska dragspelsskolorna för.

Hagströms betydelse för Sverige

I Musikaliska Akademiens stadgar, undertecknade av Gustaf III, kan man läsa att man avser att främja: ”hvad till musicaliske Vetenskapen hörer, så väl Composition som Execution”.
Nu är det inte helt säkert att det var just dragspel och elgitarr som den vittre konungen hade i tankarna, men inte desto mindre glädjande att Albin Hagströms Minnesfond får plats i salongerna. Det är ett erkännande av Hagströms betydelse för svenskt musikliv men också ett bevis för Akademiens förmåga till anpassning och förmåga att vara en institution i tiden.
Man undrar vad Albin Hagström själv hade sagt om att få ett dragspels- och elgitarrstipendium uppkallat efter sig och accepterat av Kungliga Musikaliska Akademien. ”Åh, pappa hade glatt sig verkligen” säger Kärstin Hagström-Heikkinen.
Det tvivlar nog ingen på, förmodligen hade han skrattat lite också.
Johan Norberg